Jobb, jobb och jobb

Jobbar kväll till 22:00, "Skönt att vara ledig fredag, lördag och söndag" tänker man då. Men för fan, lägg ner. Varför tänker man jämt så? Det är ju som att beställa ett telefonsamtal från högre makter, och alltid är det samma sak.
"-Hej, hur är det?"
"-Jotack det är bra"
"Vad gör du imorgon?"
"Nja, inte så mycket"
"Men vad bra då kan ju du jobba lite imorgon"......

I Detta läge skulle det vara bra och ha något bra att skylla på, men hjärnan är ta mig satan helt tom på undanflykter så svaret blir. "-Ja det kan jäg väl". Varför i hela friden kan man bara inte säga "-Nej jag behöver min ledighet" eller "Nej, jag ska bort" eller vad som helst.

Sen är det ju lustigt att orden "Vi har lite kris här" alltid ska med på ett hörn, fan hör man ordet kris så vill man ju inte gärna säga nej. "Kris" hör till de elaka orden i ordboken.

Nä, man är fan i mig för snäll. Så det blir och åka o jobba imorgon, jag som tänkte ta en uppenatt med friidrott. Tack för den, sociala sektorn.

Funderar på och bli alkis som hämd mot jobbet bara för och jävlas lite, då kanske någon annan sitter och får jobba på sin lediga dag och besöka mig, självklart ser jag till och ta några bira innan så alkotestet blir ett par promille högt iaf.

FAN!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0